marielldahlstrom

Jag var inne i Hudik och tränade på att fotografera människor. Det är inte min starka sida inom foto, men det var faktiskt väldigt kul. Något som jag tänker fortsätta med. Här är några bilder från när jag var där...

Idag sitter jag här igen, med mina fotografer. Idag går det inte lika bra som det gjorde igår. Det gick toppen bra igår, var så nöjd med mig själv efter dagen. Men idag är det betydligt segare.

Varför?

Vet inte, men kanske för att det är lite mer folk här idag och det blir lätt att man följer med i samtal och att man låter tankarna fara iväg. Men nu skall jag verkligen skärpa mig och jobba på.

Jag fick veta idag att en av mina klasskamrater har det lite jobbigt just nu. Jag hoppas verkligen att det går bra, om du behöver mig så är jag här. Det kanske inte är så mycket jag kan hjälpa dig med, men jag kan alltid lyssna om du behöver prata.

Mitt projekt håller nästan på att rinna mig ur händerna, men jag har bestämt mig för att jag skall genomföra det här så motgångarna skall inte få stoppa mig!

Jag skulle se det som ett enormt nederlag om jag var tvungen att byta projekt. Jag skulle räkna det som om att ge upp, och att ge upp är inte min starka sida...

Projektet skall genomföras och i lika stor skala som jag tänkt från början.

Och nu när jag skriver om det här och har er som vittnen på att jag lovat att genomföra det så finns det absolut ingen återvändo. Det är bara att köra på!

Nu har jag fått skriva av mig lite och det känns mycket lättare att koncentrera sig, så nu är det fotograferna som gäller!

Ha en bra dag

Idag är det inte så många från klassen kvar på skolan... tråkigt, det känns lite ensamt nästan.

Vi har ju praktik v 9och v 11, v 10 är det lov. Och för dom som inte har någon praktik så är det projektet som gäller. Men jag kan inte jobba med projektet förrän jag kommer hem alltså tidigast torsdag. Men medan jag är kvar här tänkte jag jobba med att studera lite fotografer och sådant som jag tänker att jag skall göra efter skolan men som jag inte gör... för då går man hem, lagar mat, pratar och umgås med dom andra sen är klockan mycket å det är "ingen idé" att gå ner i fotokällaren och så ser jag på tv istället och så blir det aldrig att jag gör det där jag tänker at jag skall göra... men efter lovet och praktikveckorna så är det slut på "jag tänkte att jag skulle", då är det jag SKALL...! Jag har ju redan ändrat mina vanor så pass att jag går upp och tränar på gymmet innan frukost varje morgon. Då måste jag ju kunna ta mig i kragen att göra det jag tänker att jag skall göra på eftermiddagarna också.

Det är ju bara jag själv som förlorar på det!

Varför skjuter man upp saker på morrondagen hela tiden? Om man gör det idag så har man en sak mindre att tänka på imorron... Och så tänker man hela tiden att man skall skärpa sig och ändra på sina dåliga vanor, men varför gör man inte det då? Är det så svårt? Nej, egentligen inte. Det handlar bara om att bestämma sig. Att verkligen bestämma sig för att nu skall jag ändra på det här och inte göra halva beslut som bara gör att man lurar sig själv för stunden.

Undra varför jag svävade ut så här? Antagligen för att jag försöker tala om för mig själv att det inte är så svårt att ändra på sig som man tror.

Jag åker hem på onsdag som sagt. Och på vägen hem skall jag stanna till hos Mia med familj och kanske äta lite. Det skall bli jätte kul att träffa er igen! Spännande med köket.

När jag sen sitter på båten kommer jag vara så otålig att jag kommer att överväga att hoppa över bord och försöka simma ifrån båten, för att komma hem lite snabbare så att jag kan få träffa min lilla Alma och Nathaniel, men när jag kommer i land så kommer att var frustrerad över att jag måste vänta till dagen efter innan jag kan träffa någon av dom!

Nu måste jag fortsätta med mina fotografer!

Ha en bra dag!




Nathaniel


Danliel (mitt kusinbarn) och Alma

Alexandra (min andra kusin) och Alma

Hej.

I tisdags var fotograf Pieter ten Hoopen här! Ja vad skall man säga...?

Jag smälte som en fluga som en viss norrman jag känner skulle ha utryckt det...

Eller så föll jag som en fluga som en viss Anna skulle ha sagt...

Vissa förstår, ni andra kan ju fundera och undra om norrmän e helt knäppa och om den där Anna har fått något om bakfoten. Båda sakerna är rätt...

Men åter till Pieter, han var helt fantastisk! Han var jätte bra, jätte duktig och man lärde sig massor! En rekommendation är att ni kollar in hans bilder. Underbara!

Min underbara syster har sett till att jag får en telefon alldeles jätte billigt till priset av 0kr.

För er som inte vet har jag världens bästa syster! Om ni inte visste det så vet ni det nu.

Jag åker hem på onsdag och är hemma ungefär en vecka. Under den veckan skall jag nästan bara jobba med projektet. Den lilla tid jag får över kommer att gå till Alma och Nathaniel, även Sanne så klart!

Idag hade Terje med sig massa böcker igen, av någon konstig anledning ligger det alltid en jätte trave med böcker runt mig varje gång han har med sig böcker. Undra vad det kan bero på... kanske för att jag alltid älskat böcker och för att det i det här fallet är massa jätte bra fotografer... Han hade bland annat med sig Magdalena Björnsdotter Lindholms bok Kända Okända & Ökända Gotlänningar. En jätte bra och fin bok om 24 gotlänningar. Boken är med text om varje person och väldigt fina bilder om och på personerna. Några av personerna boken handlar om är Erik Olsson (en av mina favoriter), Göran Ringbom, Bittis Jakobsson, Max Hansson, Börja Johansson och många andra. En väldigt intressant bok, som jag skall köpa så fort jag kommer hem om jag ännu har några pengar kvar då. Om inte allt gått åt till hyra och resa...

Nu skall jag gå och laga mat...

Ha en fortsatt bra torsdag kväll

Hej!

Nu skall jag berätta om när jag badade och nästan dränkte min mobil...

Det var i fredags, va hade eget arbete då vi skulle jobba med en uppgift vi fått av Terje. Uppgiften var 3-5 förstklassiga naturbilder. Jag gav mig ut med bilen och åkte först till Hudik och tankade och köpte en ny lykta till bilen då jag bara hade ett framlyse... (ville ju att bilen skulle vara tipp topp så jag skulle åka till Sthlm på eftermiddagen och stanna över helgen.) När bilen var tankad och lyktan bytt av en gentleman på OK macken, så åkte jag och letade efter ett ställa att fota på. Det slöt med att jag var nästan tillbaka vid skolan och hittade en bäck eller vad det nu var, ett brett dike kanske... Det var ju så klart fruset då vi har x antal minus här uppe... Jag hittade massor med motiv och höll på där ett tag. Sen såg jag ett motiv på andra sidan diket... Och tänkte att nu skall jag försiktigt kolla om isen håller innan jag går ut på den. Jag kollade försiktigt och den höll. Jag ställde mig på mitten och skulle precis börja fota då känner jag att det blir väldigt blött om fötterna och snabbt så står jag till knäna i gegga och jag bara sjunker. Det var inte vatten utan sörja, jag satt fat och fick nästan inte upp fötterna. Det var brant och halt av snö på sidorna så jag kunde inte komma upp även om jag hade fått loss fötterna. Tillslut inser jag att jag måste kasta kameran i snön en bit upp på kanten så att den inte blir förstörd och så att jag får båda händerna fria. Jag försöker klättra upp på isen men den går bara sönder, försöker i panik att få tag i något på kanten att dra mig upp i. Men det fanns inget, bara snö... Jag vet inte hur, men tillslut lyckas jag att komma upp igen. Jag går tillbaka till bilen lite skärrad, blöt, frusen och alldeles illa luktande, eller snarare stingande! Min stackars telefon började fara illa redan där. Jag hade den i fickan på mina termobyxor, i vankiga fall har jag alltid fickorna stängda då jag alltid kryper runt och håller på när jag fotograferar. Men precis innan jag gick ut på isen ringde pappa och frågade något, och eftersom jag var så ivrig att fota det där på andra sidan så glömde jag stänga fickan, jag kommer inte ens ihåg vad det var som var så lockande på andra sidan... Så telefonen blev fuktig redan då. Väl hemma så var det av med kläderna och in i duschen. Sen kastade jag in alla kläder i tvättmaskinen, gick och torkade av kameran eftersom den blev blöt i snön. När det var dags att gå och äta lunch började jag fundera på vart min telefon tog vägen. Då slog det mig att jag hade lagt den i bröstfickan på min tröja, som ligger I Tvättmaskinen! Snabbt som blixten rusade jag ner i tvättstugan och försökte i panik att få stopp på maskinen, det tog ett tag innan jag lyckades sansa mig nog for att förstå vilken knapp jag skulle trycka på för att få stopp på eländet... Men som tur var så levde den fortfarande och den mår hyfsat just nu, slår ifrån lite ibland och så men men... Jag måste bara få säga att Samsung gör bra telefoner, min telefon är 4 år snart och varit med om Väldigt mycket, den har varit lite seg i perioder och ibland mått lite bättre, nu hade den en down period men ändå tålde den att tvättas. Jag är imponerad, telefoner brukar ju inte hålla så länge nu för tiden.

När det var dags att åka till Sthlm så körde jag vilse på E4: an...

Ingen bra dag för mig i fredags med andra ord..., fast de är lite kul nu efteråt.

Jag försökte lägga upp det här inlägget för några dagar sedan men då krånglade Internet.

Idag har vi gåt igenom massa braiga saker i photoshop. Tex skärpning av bilder, oskärpa och funktionsmakro.

Senare i eftermiddag skall vi hem till Anna och diskutera varandras bilder och även bilder av andra fotografer, bilder från tidningar och så.

Ha en bra eftermiddag

Nu har jag bjudit hit två av mina vänner! Hoppas att dom kommer, det skulle vara SÅ kul!

Jag tänkte att dom skulle komma v9, eftersom vi inte har något i skolan då. Vi har praktik, för dom som varit duktiga att skaffa praktikplats..., för oss andra är det projektet som gäller. Jag tänkte att om dom kom upp v9, så kunde jag ta mitt lov då och så kunde jag åka hem och jobba järnet vecka 10-11! Eftersom vi egentligen har lov vecka 10...

Vad händer annars här då?

Massor och inget alls...

Förra veckan hade vi tema naturfoto, super kul och intressant!

Vi pratade massor om teknik, utrustning, vad är en bra bild? osv. osv.  På torsdagen var vi på en tur i krokarna runt Forsa och kollade runt lite och rekade ställen... Vi var bl.a. på Trogstavallen. Sen skulle vi vidare till ett annat ställe och åkte på en skogsväg. Men sen mötte vi det stora skogsmonstret som bor i skogen och vi var tvungna att överge våra bilar och springa för livet, vi kom ifrån varandra och jag har inte sett någon från klassen sedan dess. Jag tror dom blev uppätna av skogsmonstret! OJ, vad hände med min fantasi? Så var det ju inte riktigt i verkligheten, fast det blev så i min verklighet ett ögonblick... nej så här var det att vi mötte en lastbil, eller jag tror att dom höll på att arbeta och avverka skog, så vi var tvungna att BACKA hela vägen tillbaka! Det var väll kanske 2km eller så TROR jag, det kanske var kortare eller längre, inte säker. Det var backigt och kurvig och svårt att se. Men jag var riktigt stolt och förvånad över mig själv, jag var riktigt duktig på att backa efter speglar. Övning ger färdig het heter det ju och bevisligen... Väl tillbaka på Trogstavallen beslöt vi att åka tillbaka till skolan. Föresten innan jag fortsätter, måste jag bara kommentera Malins "morsans" backning. Det var SÅ kul! Jag körde bakom henne eller när vi började backa körde jag ju före bakom henne eller hur det nu blir...? Jaja, helt plötsligt så öppnas hannes dör och hon hänger ut genom dörren och backar, efter ett tag öppnas dörren på andra sidan och där hänger AKP... vilken syn! Jag blev riktigt förvånad att hon inte kunde backa efter speglar, hon är ju van att köra transport. Man efteråt fick jag veta att det var omständigheterna som gjorde att det blev lite jobbigt för henne att koncentrera sig... En hysterisk AKP bredvid sig och igen immade rutor så kan jag inte påstå att hon hade något val! Bra jobbat Morsan! Vi åkte alltså tillbaka skogsvägarna till skolan, det var halt och jag fick lite sladd, men fixade det riktigt bra tyckte jag. Tydligen Robert också då han berömde mig, men jag fick höra senare att bilen bakom, alltså Morsan och co blev lite rädda, fast Lisa var på min sida och sa att det där fixar Gotland... klart jag gör! Hihi. Men efter ett tag började min bil lukta lite konstigt, vi stannade och resten av karavanen också, men vi hittade inte något fel, och det har inte varit något efter det, så antagligen var det bara så att min älskling inte tyckte om att backa så långt...

Så vi anlände till skolan helskinnade och på gott humör allihop!

Mer sådana saker tycker jag, och syftar då på själva utflykten och kanske inte på strapatserna... fast det är ju dom som gör att man mins utflykterna...

Nu är det dags för tant Mariell att sova...

God natt på er!

PS, i nästa inlägg skall jag berätta om när jag badade och nästan dränkte telefonen, men jag orkar inte nu. Mina ögon går i kors. Spännande fortsättning följer... DS