marielldahlstrom

Vilken otroligt givande dag det var igår!

Igår var Malin Hellesø här som gästföreläsare. Jag har lärt mig enormt mycket av alla tidigare fotografer som föreläst, Anna Clarén, Anders Petersen och Pieter ten Hoopen.

Men av Malin kände jag att jag lärde mig nästan mer än av dom tidigare tillsammans. Jag kan inte direkt berätta och förklara vad det var jag lärde mig, det är mer känslor och upplevelser tror jag att man kan förklara det som. Det är väldigt svårt att förmedla till andra vad jag lärde mig igår.

Man jag är väldigt glad att hon kom hit och jag hoppas verkligen att hon kommer igen, och att vi då kan få se resten av hennes fantastiska bilder som vi inte kunde se denhär gången eftersom tiden gick alldeles för fort...

Jag är glad att hon tittade på våra bilder och kommenterade fast hon själv trodde att hon inte hade kunskapen. Det vill jag absolut påstå att hon har! När hon kommenterade bilderna så sa hon saker som tidigare föreläsare inte nämnt något om alls. Och hon gick verkligen på djupet i bilderna. Såg mer än bara bilden. Det kanske låter väldigt konstigt och flummigt för många, men en bild är och säger mer än bara motivet på bilden. Så som fotograf är man extremt naken och utelämnad när man visar upp sina bilder, mer inför vissa betraktare och mindre för andra. Det har jag märkt tidigare, men främst igår. Det Malin såg i mina bilder är inget som jag direkt medvetet valt att förmedla i dom. Men jag har nog ändå någonstans tänkt på att dessa känslor ligger i bilderna.
Även om hon sa saker om mig som jag redan vet och tänker på, så lärde jag mig ändå nya saker om mig själv som skakade om mig lite...

Det är konstigt hur lika man kan vara fast första intrycket av en människa är att honom/henne har jag nog inte så mycket gemensamt med, vi är ganska olika. Men det visar sig att men är betydligt mer lika än man någonsin kunnat ana.

När Malin berättade om sig själv så kändes nästan ibland som om hon pratade om mig... Men jag har även upplevt liknande med andra människor.

Jag har fått mycket ny inspiration och nya idéer efter gårdagen.

Tack Malin för att du kom och tack Terje och Erik för att ni bjöd hit henne!

Nu är jag tillbaka i Forsa igen.

Det var jätte mysigt att vara hemma hos mamma och pappa! Träffade ju såklart även Lina och Marcus med familjer. Bebisarna har blivit så stora! Helt otroligt vad fort det går.

Jag förstår inte att det kan gå så snabbt. Tur att man inte växer lika mycket hela livet...

Men i likhet med spädbarn så utvecklas man hela livet vilket är tur. Vad tråkigt det hade varit om man lärde sig allt när man var liten och sen kunde ALLT. Var skulle man då fylla resten av livet med? Arbete? Tänk att arbete i princip hela livet. Enormt tråkigt, eller?

I våran familj så älskar vi julskinka, så minst en skinka går åt under julen, oftast två. I år hade pappa köpt en extra när det var billigt och lagt i frysen. Han tänkte att han skulle spara den till ett "speciellt tillfälle". Tillfället var när jag kom hem, för höstlov och två veckors fotoarbete på Gotland. Jag kände mig väldigt hedrad att det var ett så speciellt tillfälla att jag kom att julskinkan åkte fram...! Ni kanske börjar förstå hur mycket vi tycker om julskinka i vår familj. Speciellt är det då jag och min kära syster som är julskinks fanatiker. Så vi bjöd hem syrran, Jonas och lilla Alma på middag. Dagen efter fanns det skinka kvar. Det var fint väder, strålande sol, vind stilla och varmt. Så vi beslöt att fika ute på terrassen. Vi satt ute på terrassen och fikade och åt skinksmörgås första mars 2009...! Slå det om ni kan! Grannen som var på väg ut på promenad passerade nere på vägen. Hon tittade på oss och skakade på huvudet och undrade om vi var riktigt kloka. Tur att hon är van vid att vi är lite "annorlunda"... Och i vissa fall ganska extrema.

Jag måste erkänna att det var min idé att vi skulle fika ute. Pappa var väldigt skeptisk till hela idén, men mamma blev nöjd när jag lovade att det var vindstilla på terrassen. Så där satt vi, med några centimeter snö på gräsmattan nedanför och slask under fötterna. Hundarna ville ju såklart vara med ute när vi var ute, men dom undrade mer än någon annan om vi verkligen var riktigt kloka...

Som sagt tillbaka i Forsa. Det har varit full fart sedan jag kom upp. Jag har knappt ens hunnit ringa hem och sagt att jag kommit fram. Idag skulle jag och Anna gå på bio, Män som hatar kvinnor. Men när vi kom dit så ropade dom ut att det bara fanns EN plats kvar. Men vi bokade till i morgon och fick bra platser. Inget ont som inte har något gott med sig...

Jag börjar få lite panik inför utställningen, som har vernissage den 25 april. Jag vet inte hur jag vill montera och hänga mina bilder. Om jag vill ha vanlig ram och glas eller om jag vill montera dom på plåt, vilket är jätte snyggt, men passar mina bilder att presenteras på plåt? Eller skall jag ha dom på utan ram, eller... Jag har ingen aning. Det är tur att vi får hjälp och idéer av Joakim Brolin. Han är jätte duktig på bildpresentation.

Det kommer att bli mycket jobb och man kommer nog att tvivla mycket på vägen om det är värt besväret. Men varje gång så kommer man att komma fram till att det är värt besväret. Det kommer att bli bra i slutänden ändå.

Fotolinjen på Forsa 08-09 kommer att ha en utställning på hälsinglandmuseum i Hudiksvall.

Utställningen kommer att hänga ca 3veckor (datum ej bestämt när utställningen plockas ned).

Ni är alla välkomna på vernissagen den 25 april i Hudiksvall!