marielldahlstrom

Jag som tyckt att jag var ganska bra på planering.

Jag har förståt att det är inte så. För om jag vore det så hade jag inte lyckats att planera in alla mina vänner på besök samtidigt! Då har jag ändå fått säga nej till några som jag från början sagt ja till. Det var under en period som jag var väldigt disträ och inte riktigt visste vad jag svarade på och hur jag svarade...

Men jag tror jag har lyckats att reda ut allt och att alla kan få ett datum att komma hit. Det kommer bli hektiska sista veckor på Gotlands säsongen. Absolut kan jag ju ta hit gäster till ön efter säsongen, det kan vara trevligt att komma när ett börjar lugna av med turister och så, men många börjar plugga och kan inte komma senare och andra jobbar och kan bara komma under denna period.

Jag måste vara ganska skicklig som lyckats strula till det så...

Egentligen gör det inget att det är många som kommer på en gång, det är ju trevligt. Jag tror att dom flesta bara skulle tycka att det är kul att träffas igen (dom som kommer är kompisar från Forsa). Men jag bor ju hemma vid mamma och pappa ås jag måste visa lite hänsyn till dom. Men mamma tyckte att det var ok eftersom det inte var så länge...

Tack mamma!!!

Något som en människa längtar så starkt efter att det ibland gör ont i bröstet

kan vara samma sak som har skadat någon annan människa så starkt att det ibland gör ont i bröstet.

Den människa som längtar ser samtidigt den andra människan lida av just det den själv längtar efter.

Slutar man längta eller fortsätter man?

Det beror ju naturligtvis på vad det är man längtar efter, vad det är som skadat...

Att stå bredvid och se på när någon man älskar och som betyder mycket för en har det svårt

det kan vara det svåraste man någonsin har och kanske kommer att uppleva.

Känslan av vanmakt inför det faktum att man inte kan göra något handgripligen för att hjälpa

man kan heller inget göra för att skynda på processen av "tillfrisknande".

Man kan stå bredvid och hålla sitt löfte,

löftet om att man alltid kommer att finnas där även i den svåraste stund.

Det kan för den som står bredvid tyckas som "bara"

men för den som lider är det mycket stort och viktigt.

Att finnas där för någon när nöden är som störst kan tyckas självklart

men många står ensamma i livets svåraste stund.

Många blir svikna av dom som står bredvid,

betraktarna tycker att att det blir för mycket det blir för tungt.

Man väljer att svika.

Man kan inte tvinga någon att hjälpa andra, att finnas där och inte svika

men man bör tänka sig för innan man lämnar någon ensam i nödens stund.

Om man som betraktare tycker att det blir för mycket att det blir för tungt

tänk då, vad tycker inte den som måste ta sig igenom som måste stångas som måste kämpa sig förbi det tunga motstridiga hindret?

Man bör tänka sig för innan man lovar något,

lova inget du inte kan hålla är ett bra ordspråk som många kanske borde tänka på.

Längtan....

Hur kan det vara så att den starka längtan efter något som man ibland känner

kan ha skadat någon annan som en gång fick det som man själv längtar efter?

Längtan blir inte mindre

för det är inte säkert att om man själv får det blir lika sårad av det som någon annan kanske blivit.

Men blir det då ett förakt mot den som sårats?

Jag hoppas inte det.

Det finns många olika sorters kärlek

den starkaste är nog den mellan föräldrar och barn, mellan bröder och systrar, systrar och systrar mellan bröder och bröder.

Men underskatta aldrig kraften av kärleken mellan Riktiga VÄNNER!

För mig är skillnaden stor mellan kompisar och vänner.

Kompisar har man många. Dom träffar man och har roligt med. Kompisar är viktiga.

Men vänner är dom äkta, trogna, stöttande människorna som står bredvid dig i alla väder. Dom som aldrig sviker, som aldrig skulle vända dig ryggen när du behöver dom som mest. Som alltid vill ditt bästa och som alltid sträcker ut en hjälpande hand fast dom själva kanske skulle behöva en.

Vänner är dom som du alltid kan vända dig till och som du aldrig behöver skämmas inför. Vänner lyssnar och gör allt för att förstå. En vän kan du ringa till och be om hjälp fast det gått många år.

Tiden går men vännerna består.

Kontakten med kompisar måste du underhålla för att den skall bestå.

När jag gick i skolan trodde jag aldrig att jag skulle få så många vänner i mitt liv.

Men allting förändras och jag har hittat många människor som jag kallar mina vänner.

Jag hoppas att dom vågar kalla mig det också.

Ibland är det så typiskt att man låter någon annan kör bilen, och man själv bara sitter bredvid.

Jag, mamma och pappa var på väg hem från stan nu ikväll. Pappa körde och jag satt bredvid, mamma var placerad i baksätet...

Kan ni gissa vad vi kör förbi?

En räv som gick och nosade helt lugnt och oberörd av allt annat. Den gick på en lite grus parkering en bit in från stora vägen. Jag blir helt exalterad och sitter bokstavligen och hoppar i sätet. Jag upprepar gång på gång,

"Det var en räv, det var en räv! Den bara gick där! Den bara nosade och brydde sig inte om något annat."

Pappa säger bara helt lugnt,

"Vad skall vi göra åt det då?"

Och så körde han vidare...!

Han förstår tydligen inte det där med att man måste fota allt man ser!

Hade ju faktiskt en lite "kompaktis" med mig!

Försåt, vilka bilder det hade blivit!

Men istället så fick jag bara sitta där i bilen och hoppa och sen känna exalteringen förbytas i frustration. Men den höll jag för mig själv. Inte värt att börja diskutera i bilen, han hade ändå inte vänt tillbaka. Och om han hade det så hade räven säkert varit långt därifrån vid det laget...

Vilka ord använder man för att på ett bra sätt profilera sig själv och göra sig intressant?

Jag funderar och funderar och försöker komma fram till hur jag skulle göra en bra presentation av mig själv för att fånga andras intresse. Det är faktiskt ganska svårt när man är ovan...

Antar att det blir lättare när man gjort det några gånger, men första gången är tuff. Blir inte lättare av att man har press på sig att prestera något, men jag kommet väl på något förr eller senare. Hoppas förr snarare än senare!

Nu måste jag sova så att jag orkar stiga upp i morgon och jobba ett dygn. När jag sen går av det passet skall jag vara barnvakt åt min syster dotter och sen blir det förhoppningsvis några timmars sömn innan det är dags att gå på och jobba ett pass till. Sen är jag ledig att dygn och sen jobba igen. Ser fram emot onsdag morgon! Då kan jag äntligen få vila ut lite! Då är jag ledig några dagar...

Ha en bra kväll och natt

De här stackars norrmännen får stå ut med mycket i historieväg.

Men här kommer en sann historia som omväxling.

De var tre stycken och hade funnit ett spår i skogen.

"Det där är ett älgspår" sa den ene.

"Jag är nästan säker på att det är ett hjort spår"sa den andre.

Den tredje funderade en stund men hann inte säga något innan tåget körde över dem.

Denna sanna historia dedicerar jag till Terje Hellesø...

Hur skall man göra för att rädda jordklotet?

Om människor är så lata att dom inte ens ids att sortera sopor. Hur skall vi då kunna åstadkomma större lösningar för att rädda den planet vi människor har dömt till undergång?

Är det inte vårat ansvar att rädda något vi håller på att sakta men säker kväva till döds?

Jag vet att jag inte är någon hjältinna i denna fråga, men jag gör i alla fall något. Jag sorterar soporna, jag försöker att inte konsumera i onödan och jag försöker att tänka mig för hur mycket jag använder bilen.

Men det verkar som om det finns människor som ännu inte har förstått vad det är vi människor håller på med. Att vi faktiskt förstör den jord vi själva lever på och av...

Men hur kan man ha missat att förstå vad det är som händer? Struntar man bara i vad som sägs och anser att det inte rör dom? Hur kan det rimligen inte röra någon enda människa på denna jord?

Jag får panik när jag tänker på en film jag såg. Den handlade om miljön och miljöpåverkan.

Där berättade dom hur många jordklot vi skulle behöva för att kunna fortsätta leva som vi gör idag. I Sverige tror jag vi skulle behöva ett eller om det var två jordklot till för att kunna fortsätta som vi gör idag. Hela värden skulle behöva jorden och ytterligare sju jordklotet till för att kunna fortsätta som vi gör!

Ibland önskar jag att människan aldrig funnits. Då hade vi inte kunnat förstöra så mycket som vi gör! Vi förstör i princip allt vi tar i. Vi förstör miljön, vi utrotar djur som funnit på den här planeten många tusen år före oss, vi anser oss ha rätten att bestämma vem och vad som har rätt att lev och existera.

Vad ger oss rätt att döma och bedöma?

Dom flesta människor tycker att det trots allt är fel att döda människor, varför är det då inte fel att döda djur och växter?

Folk säger att djur kan inte prat så dom har ingen rätt att lev, dom är bara dum och korkade.

Till det vill jag bara säga; håll käften och lyssna så kommer ni att märka att dom kan prata. Inte det språk vi pratar, men dom pratar. Om du är öppen för att vad dom vill säga så kommer du att förstå!

Men växter kan inte prata och dom har definitivt inga känslor!

Om du ställer dig tyst mitt ute i skogen så kan du känna att skogen lever!

Många tycker säkert att jag är knäpp, men jag anser att djuren och även växterna har precis samma rätt som vi.

Varför behandla liv olika? Liv som liv, eller?