Tankar som slår mig när jag sitter här och tänker på en vän jag håller kär. Tankar som slog mig när jag kom på att någons längtan kan vara någons djupaste mörker.
Något som en människa längtar så starkt efter att det ibland gör ont i bröstet
kan vara samma sak som har skadat någon annan människa så starkt att det ibland gör ont i bröstet.
Den människa som längtar ser samtidigt den andra människan lida av just det den själv längtar efter.
Slutar man längta eller fortsätter man?
Det beror ju naturligtvis på vad det är man längtar efter, vad det är som skadat...
Att stå bredvid och se på när någon man älskar och som betyder mycket för en har det svårt
det kan vara det svåraste man någonsin har och kanske kommer att uppleva.
Känslan av vanmakt inför det faktum att man inte kan göra något handgripligen för att hjälpa
man kan heller inget göra för att skynda på processen av "tillfrisknande".
Man kan stå bredvid och hålla sitt löfte,
löftet om att man alltid kommer att finnas där även i den svåraste stund.
Det kan för den som står bredvid tyckas som "bara"
men för den som lider är det mycket stort och viktigt.
Att finnas där för någon när nöden är som störst kan tyckas självklart
men många står ensamma i livets svåraste stund.
Många blir svikna av dom som står bredvid,
betraktarna tycker att att det blir för mycket det blir för tungt.
Man väljer att svika.
Man kan inte tvinga någon att hjälpa andra, att finnas där och inte svika
men man bör tänka sig för innan man lämnar någon ensam i nödens stund.
Om man som betraktare tycker att det blir för mycket att det blir för tungt
tänk då, vad tycker inte den som måste ta sig igenom som måste stångas som måste kämpa sig förbi det tunga motstridiga hindret?
Man bör tänka sig för innan man lovar något,
lova inget du inte kan hålla är ett bra ordspråk som många kanske borde tänka på.
Längtan....
Hur kan det vara så att den starka längtan efter något som man ibland känner
kan ha skadat någon annan som en gång fick det som man själv längtar efter?
Längtan blir inte mindre
för det är inte säkert att om man själv får det blir lika sårad av det som någon annan kanske blivit.
Men blir det då ett förakt mot den som sårats?
Jag hoppas inte det.
Det finns många olika sorters kärlek
den starkaste är nog den mellan föräldrar och barn, mellan bröder och systrar, systrar och systrar mellan bröder och bröder.
Men underskatta aldrig kraften av kärleken mellan Riktiga VÄNNER!
För mig är skillnaden stor mellan kompisar och vänner.
Kompisar har man många. Dom träffar man och har roligt med. Kompisar är viktiga.
Men vänner är dom äkta, trogna, stöttande människorna som står bredvid dig i alla väder. Dom som aldrig sviker, som aldrig skulle vända dig ryggen när du behöver dom som mest. Som alltid vill ditt bästa och som alltid sträcker ut en hjälpande hand fast dom själva kanske skulle behöva en.
Vänner är dom som du alltid kan vända dig till och som du aldrig behöver skämmas inför. Vänner lyssnar och gör allt för att förstå. En vän kan du ringa till och be om hjälp fast det gått många år.
Tiden går men vännerna består.
Kontakten med kompisar måste du underhålla för att den skall bestå.
När jag gick i skolan trodde jag aldrig att jag skulle få så många vänner i mitt liv.
Men allting förändras och jag har hittat många människor som jag kallar mina vänner.
Jag hoppas att dom vågar kalla mig det också.
Du är en sann vän. Du förtjänar så mycket kärlek!
Du skriver att ""någons längtan kan vara någons djupaste mörker" Vet du det är så sant nu ska jag din bror berätta en historia om en liten tjej som längtar så mycket att hon inte vet hur hon ska lita på andra, vad längtar hon efter jo att folk som hon känner ska tycka om henne.
Hon har sedan långt tid blit mobbad och en massa slag har delats ut från dessa mobbare. Hon lider. Folk lovar hit och dit, hon går upp varje morgon och frågar kommer den eller den eller dom idag när svaret blir nej då gråter hon inte så det syns men i hjärtat.
Du skriver "Att stå bredvid och se på när någon man älskar och som betyder mycket för en har det svårt
det kan vara det svåraste man någonsin har och kanske kommer att uppleva"
Men vad är då att älska??? betyder det att så länge det passar en själv ovavsätt vem det är så gör det inget att man sviker eller betyder det faktiskt det det står att älska då speler det ingen roll om man får kliva i jobbiget för att finnas där?
Du skriver "Man kan stå bredvid och hålla sitt löfte,
löftet om att man alltid kommer att finnas där även i den svåraste stund.
Det kan för den som står bredvid tyckas som "bara"
men för den som lider är det mycket stort och viktigt."
Men vad är löftet värt? bara orden men sen hör man inte ens av sig? eller är det faktiskt så att man uppfyller sina löften och faktiskt hjälper någon annan, i mitt fall den tjejen jag pratar om hon har ingen förutom oss(hennes mamma och mig, lillebror och hunden).
Du skriver "Man väljer att svika" Ja precis så är det det är precis så jag känner det av den familjen jag växte upp med och då kan man bara gissa hur det är för denna lilla tjej som kommit hit till ön känner ingen och dom hon lär känna här som säjer att hon betyder något inte finns där.
Du skriver "Man kan inte tvinga någon att hjälpa andra, att finnas där och inte svika
men man bör tänka sig för innan man lämnar någon ensam i nödens stund."
Det är sant men min fråga är då lever man upp till det och hur stor ska nöden bli innan man faktiskt väljer att finnas där. I denna lilla tjejs fall är livet nästan slut.
Du skriver "Man bör tänka sig för innan man lovar något,
lova inget du inte kan hålla är ett bra ordspråk som många kanske borde tänka på."
Jaså är det värkilgen så? gäller detta påstående alla? i min värld gäller det Gör det det i din eller vår storasysters värld eller andra som ska stå oss nära??
Du skriver om längtan ja det är ett stort kapitel i denna lilla tjejs värld är längtan stor efter att bli omtyckt att få vara med att få bli accerpterad ovavsätt vem hennes mamma är!
Du skriver "Det finns många olika sorters kärlek
den starkaste är nog den mellan föräldrar och barn, mellan bröder och systrar, systrar och systrar mellan bröder och bröder.
Men underskatta aldrig kraften av kärleken mellan Riktiga VÄNNER!"
Det är sant men om man då hittat sin bäste vän varför kan då inte systrar och föräldrar acceptera det som det är???
Vad är lycka? Vad är Vänskap? vad är Kärlek? Vad är tillit?
I min värld finns det innan för mina dörrar men där jag alltid trot den fanns där finns den inte!
Jag är ledsen att det är så här men som du skrev är det ens egna val man gör som bildar ens tillvaro, jag gifte mig med den jag älskar och då miste jag det jag trodde va min fam. Det är det valet jag får leva med MEN det jag inte förstår är hur en 7 årig tjej ska förstå att bara för hennes mamma inte tycks om så ska hon bli sviken lovad till och inte uppfyllas. Hon har det svårt men det finns ingen annan än hennes mamma och jag som är där tyvärr.
Din bror
