Starka känslor som kämpar mot varandra...
Att lämna något bra och gå mot något diffust är en väldigt jobbig process.
Att ha varit på en plats och levt ett liv som man trivts med och som man aldrig vill lämna, men som man måste lämna resulterar i en tung period av att vänja om sig. Att ha lämnat något bra och sedan komma tillbaka till något gammalt kan resultera i en känsla av utanförskap, en känsla av att inte längre passa in i något som man tidigare varit en stor del av.
Känslan av att inte passa in kan göra en avtrubbad, oinspirerad och trött på livet.
Men man får inte låta dessa negativa känslor ta över! Man måste kämpa emot och över vinna känslorna, man måste ta kommandot över känslolivet och låta den positiva delen av hjärnan styra.
Om man gräver ner sig och låter andra ta över så blir det en lång väg upp igen. Då är det bättre att själv ta kommandot direkt.
Frågan är bara, hur man gör det?
Ibland kan det kännas så lätt och självklart att bara köra på sitt race, men så helt plötsligt blir det så svårt igen.
Men att vara medveten om problemet, medveten om att man kommer att gå under om man inte själv gör något åt saken, är nog en bra början!
hoppas inte jag får dig att känna dig utanför=(
Härligt att du kämpar mot de negativa känslorna, Mariell! Du är en av de starkaste personer jag känner och jag vet att du har modet och kraften att göra något bra av ditt liv.
Känslan av utanförskap kan ju bero på dina nya erfarenheter och kunskaper - kanske har din kreativitet blivit så stor att du behöver få konstant utlopp för den. Och du, kom ihåg vad Terje och Malin har sagt om att man inte bara ska fotografera när man mår bra. Kanske det skulle kunna vara ett projekt att fota de här känslorna som du beskriver? Inte behöver du någon systemkamera för det heller, få bara tag i en kamera så att du kan uttrycka det! KRAM!
Du har rätt Anna!
Jag behöver nog få utlopp för mina kännslor...
Jag kör numera stenhårt med en analog systemkamera!
Jag vet att jag kommer att vinna över det negativa, hoppas bara det går fort!
Och Malin, nej du får mig inte att känna mig utanför! :)
Kom ihåg att att du är speciell och unik. Och kom ihåg; fotografera!! Vet hur det kan kännas att känna så där, därför är det ännu viktigare att fotografera samtidigt.
Det är alltid tungt att lämna nåt bakom sig, den där tryggheten, när allt känns så där att så här ska det ju alltid vara, så plötsligt kommer man till en punkt där man får inse att det är över. Man ska plötsligt vidare till nånting som känns alldeles främmande.
Jag såg mycket av mig själv i dig dom gånger vi sågs och jag har aldrig egentligen tänkt mig själv som en stark människa - men när jag såg mig i dig och att jag såg att du var en stark person så förstod jag att jag också måste vara det. Stark.
Jag har inte gått igenom allt och varit med om det jag varit med om för att bli svag och bli svagare. Tvärtom. Jag har gått igenom allt för att jag är stark och jag blev ännu starkare.
Jag hoppas att allt ordnar sig med allt du känner nu.
Kramar från mig!
//M
Bra skrivet... då vet du hur jag har det och har haft det från alla håll och kanter.... till på köpet är allt jämt mitt fel och det är såååååå synd om min man eftersom "jag" drar ner honom i skiten....!!!!!! det slutade med ett nästan taget liv här nere på sudret... Så nu mer tolererar jag inget längre... Hoppas det löser sig och låt inte andra styra åt dig det kan sluta illa DET ÄR BÄTTRE ATT STYRA SJÄLV.... //Kram cia
Man planterar om krukväxter för att de ska få mer utrymme, för att kunna växa sig större och kraftigare. Då är det ju verkligen inte meningen att man sen ska plocka upp dem och försöka pressa ner dem i sina gamla krukor igen, för vad var meningen med allt omplanteringsarbete och växande då?
Kanske det är dags att börja skapa en ny form, där du trivs med dig själv och det inte klämmer för tårna?!
Hoppas vi ses i helgen min vän, skulle gärna vilja träffa dig!
Kramar till dej
Ursäkta, glömde skriva i inlägget ovan att det var jag...
Jag måste börja med en halvdålig ordvits så att jag inte sabbar stämningen med den senare i inlägget:
"Jag kör numera stenhårt med en analog systemkamera!
Jag vet att jag kommer att vinna över det negativa, hoppas bara det går fort! "
Om det är så jobbigt med negativ film kan du väl jobba med positiv diafilm? ;)
Såja, nog flamsat från mej.
Att vara medveten om sina problem är en sjukt bra nivå att komma till, vilket tyvärr inte innebär att man vet hur man ska lösa dom på snabbast möjliga sätt. Men man kan åtminstone börja knåda på dom och så småningom hitta rätt väg för att man själv ska må bra. Och bara man inte ger upp så hittar man rätt till slut, det är bara att känna efter vad man verkligen vill och göra det som känns rätt.
Jag är ingen gammal klok man med långt vitt skägg, men det känns som att det resonemanget kan hålla rätt länge :)
Ha det bra, Mariell, och glöm inte vad Malin Hellesø sa: Fotografera!
Sandra: vad skulle jag ta vägen utan dina kloka ord. Du har alldeles rätt i det du skriver, det kanske är dags att jag tar tag i mitt liv på riktigt. Jag har nog gjort det lite halvdant fram till nu. Men det skall det bli ändring på!
Robert: du är lika underbar som vanligt! Man har aldrig tråkigt så länge man har en Mobert!
Du kanske inte har åldern och skägget men du har klokheten! Den är ju, tycker jag, viktigare än både åldern och skägget! ;)
Jag skall tå med mig allt och se till att jag får mitt liv som jag vill ha det!
Tack alla!
