Vem kör din livsbil? Och vart åker du?
Om du tänker dig ditt liv som en bil. Vem kör bilen? Du eller någon annan?
Vem är det egentligen som bestämmer i dit liv, bestämmer du själv eller låter du andra bestämma?
Följer du strömmen, hoppas du på den lyckliga slumpen, förlitar du dig på att andra tar steget åt dig?
Fram tills i helgen har jag låtit någon annan köra min bil. Jag har suttit som passagerare och förlitat mig på föraren. Ibland har jag till och med suttit i baksätet eller i bagageluckan och kanske till och med sovit. Men med tiden har jag blivit mer medveten om det och i alla fall flyttat fram till passagerarsätet. Och mer och mer blivit en krävande passagerare som hela tiden kommenterar förarens körning. Men ändå stannat på passagerarplatsen. Men i helgen fick jag nog efter att föraren av min bil krockade...
Jag litade på att någon annan skulle ta initiativet till en första konversation. Personen närmade sig och det var tydligt att det var min tur att ta nästa steg, att prata.
Men då var jag en lugn passagerare och litade på att föraren, i det här fallet den andra personen, skulle sköta allt och att jag inte behövde anstränga mig utan att det hela skulle bli bra ändå.
Personen gav upp eftersom jag aldrig skred till verket och tog kontakt!
Personen gick sin väg och jag kanske aldrig kommer att få träffa honom igen!
Jag satt på passagerarsätet och såg på medan min förare krockade!
Skadorna blev stora.
"Det finns två sätt att lära sig på, det lätta och det svåra.
Det lätta är att lyssna på andra.
Det svåra är att prova själv"
Jag valde det svåra, och jag ångrar det!
Men nu vet jag att jag aldrig kommer att göra om det igen.
Önskar bara att jag hade kommit på det tidigare så att jag inte sumpat det här...
