Nårga av mina bilder från examensutställningen i Hudiksvall
Här är några av mina bilder som jag hade på foto klassen08/09 utställning på Hälsinglands museum i Hudiksvall i april i år.
Mina bilder handlar om varför man har så bråttom att bli vuxen.
Jag har aldrig direkt haft bråttom att bli vuxen, men ändå kan jag känna när jag går förbi ett daghem och ser barnen leka i på gården eller i parken att jag skulle gärna vilja var en av dom igen. Om så bara för några minuter få slippa vara vuxen med ansvar och problem och allt annat det innebär att vara vuxen.
Men varför låter vi våra barn växa upp så snabbt?
Varför hindrar vi inte det och istället uppmanar dom att vara barn och leka som barn.
Tids nog kommer dom bli vuxna och kanske kommer dom då också önska att åter kunde få vara barn om bara för en stund.
Varför klär vi våra barn i smala kort kjolar och åt sittande urringade linnen?
Kan dom leka som barn i denna klädsel?
Är det så att vi inte längre förväntar oss att våra barn skall vara barn utan små vuxna?
Är de så att det helt enkelt är lättare om dom blir vuxna snabbt så vi slipper den jobbiga och besvärliga tidn med små barn?
Så här skrev jag i presentation av min utställning:
Hur länge är barn bara barn?
Blir inte barn vuxna lite för tidigt?
Man säger att barn skall bara barn, men är dom det?
Var går gränsen mellan att vara barn och att vara vuxen?
Klär sig barn som barn?
Kan de leka i sina korta kjolar och urringade linnen?
Varför använder barn smink?
Är de inte vackra som de är- eller är varje dag en teater?
Varför börja dricka alkohol när man fortfarande är ett barn?
Är man häftig för att man har sin första fylla redan som 14-åring?
Med på utställningen hade jag ocksp en text av Magnus uggla:
Varför längtar du till den dag då du ska fylla sju Varför skynda på när den tiden snart är här ändå och det liv som du har alla tusentals dar passerar på ett litet kick Så mens ditt hjärta slår an passa på om du kan fånga varje ögonblick Första gången som du ska hålla nån i hand Första gången som du ska kyssa någon man Första gången som du är riktigt kär (Snart är den dagen här) Första gången som du ska falla ner i gråt Första gången som du ska tigga om förlåt Första gången som du är hopplöst kär Du som inte än börjat måla dig kring ögonen tänt en cigarett hört på Bowie eller Nazareth fått ett streck i kemi vart på kurs i Torquay färgat håret blått vart så full så du spytt då din oskuld flytt behöver inte ha så brått Första gången som du ska hålla nån i hand Första gången som du ska kyssa någon man Första gången som du är riktigt kär (Snart är den dagen här) Första gången som du ska falla ner i gråt Första gången som du ska tigga om förlåt Första gången som du är hopplöst kär Och plötsligt så har du nått fram till den dag då du ligger och tänker som jag Varför längtar du så, när det går så fort ändå Första gången som du ska hålla nån i hand Första gången som du ska kyssa någon man Första gången som du är riktigt kär (Snart är den dagen här) Första gången som du ska falla ner i gråt Första gången som du ska tigga om förlåt Första gången som du är hopplöst kär
